Ett eget hav

Tänk dig att ha en hel strand för dig själv. Kanske inte en så stor strand, men är man 2 år, är även den minsta stranden stor nog för att springa runt och bara må som en prins när ingen annan stör. Ingen tar din spade. Ingen skvätter vatten på dig. Ingen hoppar sönder din sandkaka. Du äger all sand och vatten helt själv. Fast helt ensam är ju ganska tråkigt att vara. Tur då att mamma sitter vid kanten. Hon blir bjuden på varm oboy (sand och vatten), somriga smoothies (sand och vatten) och knäckebröd (sand och vatten). Mamma blir alltså rejält bortskämd av sin lille prins.
Och jag vet faktiskt inte vem som mår bäst. Mamma som sitter vid kanten och bara njuter av stillheten, leken och närheten till naturen och barnet på stranden. Eller den lille badpojken som har ett helt eget hav och en gigantisk sandlåda att leka i. Kanske är det så att vi båda helt enkelt mår lika bäst.

Snigelnattgäst

Regnvatten i en tubtrug. Blanda i lite sandlådesand. Lägg i två sniglar. Voilá och du har en perfekt blandning att stoppa ned huvudet i för att tvätta luggen och pannan. Att sanden sen är helt hopplöst omöjlig att få ur hårbotten, det är en världslig sak för lillebror på två bast.

Storasyster har en snigelsamling i äggkartongen ute på altanen. Fyra sniglar har varsin sektion i äggkartongen. I morse sprang hon ut och kollade till dom innan vi åkte till dagis. När hon sen satte sig i bilen sa hon
- Mamma den ena snigeln hade sovit över hos den andre.
- Jasså, va trevligt.
- Ja för det var asså två sniglar som liksom satt ihop så då kanske den ene hade krypit in till den andre.
- Ha ha ja så var det nog. Det lät ju mysigt för dom.
Ja, varför skulle inte sniglar sova över hos varandra? Att man bor lite trångt har väl inte hindrat från att ta en nattgäst...

Lite roligare vardagskväll

Jag känner emellanåt att jag är en tråkig mamma som kör samma race varje vardag. Hämta, laga mat, göra kvällsmat, bada, läggdags. Samma vareviga kväll. Så idag var det dags att bryta mönstret.
Hämta, slänga på en stor gryta kok-korv, packa ryggsäck, montera cykelvagn, cykla till skogsgläntegrillplats, träffa annan effektiv mamma med barn(som dessutom hunnit jobba, handla blommor och träna innan!!), äta korv, gå på upptäcksfärd, packa ihop, cykla hem. Ganska lyckat faktiskt.
Så nu kanske jag ikväll kan somna och känna mig som en lite roligare mamma.

Diket

Morfar hade grävt ett dike i sommarstugan. Ett dike för en vattenledning. Samt ett lagom smalt och ett lagom djupt dike för en 4-åring och för en 2-åring att stå i. Och när man steg ur diket var man även lagom smutsig.
Vi gjorde oss fina för studentuppvaktning. Storasyster och lillebror fick sitta och se på tv när finkläderna var på. Allt för att behålla dem rena. Både barnen och kläderna. När jag så var klar, skulle jag endast bara en liten sekund in i huset och lämna en nyckel. Och det tar endast bara en liten sekund att hoppa ner i ett smalt lagom djupt dike.
Så när jag kom ut igen stod lillebror i diket och kom inte upp. För kanten slutade precis i armhålan.
- OOO nej skriker jag smått hysteriskt.
Samtidigt som jag kommer på mig själv att det där kunde jag räknat ut, att en 2-åring som inte får hoppa ner i ett dike med finbyxor, faktiskt gör det.
Den ljusblåa skjortan och de ljusa byxorna var inte längre alls så rena. Men det gick alldeles utmärkt att gå på kalas ändå. Och diket blev därmed ett kommer-du-ihåg-dike!

Allergisk

Lillebror vill absolut inte gå och lägga sig. Han vill inte sitta med oss och dricka välling eller äta smörgås. Han ska springa runt och slänga sig på madrassen och hoppa i kuddarna. Vi försöker få honom att sitta ner och dricka sin välling i lugn och ro. Till slut provar jag att han få sitta i mitt knä. Han vägrar och slingrar sig som en ål samtidigt som han ropar
- Nääää ja shååål inte vänning.
- Va sa du?
- Nääää ja shååål inte vänning!!
- Du får ta ut nappen så vi hör vad du säger
- Ja tål inte vänning.
Jag och min sambo tittar på varandra, vi kan knappt hålla inne skratten. Storasyster skrattar så hon kiknar. Här snackar vi vällingens vällingmästare. Han älskar välling. Tills idag tydligen. Nu har han gått och blivit allergisk...

Regnnjutarna

Det regnar på väg hem från dagis. Storasyster och lillebror har på sig regnkläder.
- Vi vill vara ute. Vi vill inte gå in.
I sina regnkläder går dom så runt i trädgården. Storasyster sätter sig och gungar. Lillebror tar sin hink och börjar samla sniglar. Långsamt går han där och tittar i backen. Han hittar någon då och då. Han samlar och samlar. Tittar och tittar. Mitt i regnet. Allt medan storasyster gungar fram och tillbaka och sjunger "Vatten vatten bara vanligt vatten".
Tänk att en eftermiddag kan bli så fridfull. Så vacker. För att två små barn njuter av att bara finnas där mitt i regnet.

Plåsteråldern is back

Lillebror har kommit in i samma fas som storasyster var i för två år sedan. Plåsteråldern. Historien upprepar sig. Går till och med att läsa om i denna blogg. Så länge har alltså bloggen hängt med nu. Att samma mönster som storasyster hade, återfinns nu hos den yngre varianten.
Allt blir helt enkelt bättre med plåster. Helst Star Wars plåster med figuren Yoda. Fast finns det inte att tillgå, går det lika bra med Hello Kitty. Så just nu pryds lillebrors högra smalben av ett styck runt Yoda plåster och hans vänstra av ett runt Hello Kitty.
Det har till och med gått så långt att ett använt plåster är så mycket värt att han gråter desperat efter det när vi har som mest bråttom till dagis. Så då är det bara att snällt gå med honom och leta efter det använda, ihopknycklade i det här fallet mumin-plåstret tills vi hittar det. För innan dess går det absolut inte att åka till dagis. Som tur är hittas plåstret under puffen. Lillebror tar ett krampaktigt tag om den lilla plåsterlappen och snyftar
- Dä va det. Dä va mitt plåster. Så nu vi åka dagis.
End of story. Så är det när man är i plåsteråldern.