Lyckad dag

Lycka för en 3-åring kan vara att åka till cykelaffären och prova en sparkcykel. Eller gå till den stora stora leksaksaffären för första gången. Eller prova en stoppa-i-10kr-och-vrid-om-och-få-en-bubbla-med-leksak-i-automat för första gången. Eller äta på Mc Donalds och få en ballong. (som sen visserligen smäller så fort den kommer utomhus) Eller få en ny bilbarnsstol. Eller förresten det sista var nog mer mammas lycka. Men allt annat har vår dotter gjort idag. Så all in all en lyckad dag för en 3-åring. Och en lyckad dag för mamma också som fick goda lammfärsbiffar serverade och sen få se melodifestivalen. Fast viss olycka smyger sig in när rätt låt åker till andra chansen...

Så tänkte jag...

Okej, det här med små små klippta bitar av papper, går inte ihop med en lillebror som nyss lärt sig krypa. Och som av ett trollslag har han på två dagar gått från att suttit på sin rumpa och högst lyckats trycka sig bakåt några cm åt gången till att numera lyckas krypa flera meter på några sekunder. Därmed har han alltså lyckats äta upp ett antal små pappersbitar eftersom storasyster envisas med att sprida ut sina klippalster över hela köksgolvet.

När vi satt och fikade på eftermiddagen berättade jag för min dotter att hon skulle på kalas till sin dagiskompis. Jag sa även att kompisen ville komma hem och leka någon dag hos oss, och frågade om hon skulle vilja det.
- JA, det vill jag. Men en annan dag när jag är på dagis och E också är på dagis.
- Du menar att E följer med oss hem när jag hämtar dig på dagis, frågar jag.
- Ja, att hon följer med hem till oss. Ja, så tänkte jag att vi kunde göra.
- Jasså så tänkte du, ler jag.
- Hur tänkte du att vi kunde göra? undrar hon
- Ja, precis så tänkte jag att vi kunde göra.
Där ser man, ibland behöver jag inte själv planera utan det verkar som om jag redan kan lägga över vissa planeringsjobb på henne...

Diska fiska

Idag kröp lillebror långt. Men så har han ju också övat sig i sömnen. Verkar ha varit rätt melodi för att lära sig. Han bajsar i sömnen också. Nyss bytte vi på honom i sängen medan han fortfarande sov, och han fortsatte sova genom hela blöjbytet. Väldigt fascinerande egentligen. Att sova så djupt. Det önskar jag att jag kunde. Men efter ett år snart av ständigt störd nattsömn undrar jag om jag någonsin ever ever kommer kunna sova djupt. Känns inte så.

Lillebror kan ju smacka med munnen när vi frågar honom hur fiskarna gör.
- Hur gör fiskarna, frågar vi minst några gånger om dagen. För det ser så festligt ut. Och för att det är höjdpunkten i hans repetoar. (fast idag märkte vi även att han kunde rörelserna till imse vimse, då blev vi impade) Men för en 10 månaders baby, kan konsonanterna f och d vara förvirrande lika. För idag när storasyster stod och diskade höll jag honom i famnen och han fick titta på när hon diskade för fullt. Jag säger till honom
- Vad gör storasyster? Diskar hon.
Då sätter han igång att smacka med munnen. Precis som fiskarna. Störtskön är han, vår lillebror.

Bäst

Oftast är jag extremt trött tidigt på morgonen när storasyster ropar "Mamma" från sitt rum. Jag hasar mig dit medan jag tittar på klockan. Jag vet nämligen att standardfrågan efter det att jag kommit in i hennes rum är
- Är det morgon?
En väldigt relevant fråga faktiskt om man bor i Sverige. För på vintern är det ständigt mörkt och det är i princip omöjligt att veta när natt går över till dag. Och på sommaren är det ju inte direkt lättare. För morgon är det ju redan kl 04.....
Om klockan är typ 06.20 brukar jag svara
- Ja det är morgon.
Nästa steg är då att hon ställer sig upp i sängen, jag virar om hennes goa varma täcke om henne och sen bär jag ned henne på nedervåningen, sätter henne i puffen framför tv;n och sätter på barnprogrammen. Därefter får hon välling. Allt detta gör jag nästan i total koma. Men emellanåt säger hon något på väg ned i trappan som gör att jag vaknar till, som häromdagen. Jag hade precis börjat bära henne ned när hon kramar om min hals och säger
- Mamma, du är bäst.
Då vaknade jag till rejält och kramade henne hårt tillbaka och viskar
- Tack, det är du med.

Kvällssagor och nya hobbies

Nya hobbyn är att klippa med en vuxensax. Små små bitar av papper, ju mindre desto bättre. Och allt ska komma på golvet.

- Men du behöver väl inte klippa allt ner på golvet, säger jag.
- Jo för sen ska vi hjälpas åt att sopa upp det.
Hjälpas åt betyder att hon sopar runt allt till andra ställen så länge hon tycker det är roligt vilken är cirka 3 sekunder och så slutar det med att jag får sopa ihop det. Det blir ganska många små pappersbitar av 3 A4-ark. Sopa har blivit min nya påtvingade hobby...

Idag var uppdelningen vid läggdags att jag läste bok och min sambo berättade saga för storasyster. Storasyster har den enormt vackra och innehållsrika boken "Var är min syster" av Sven Nordqvist http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/produktinfo.aspx?id=8235
Den skulle jag läsa idag. Bilderna i boken är helt underbart detaljerade och letar man noga så hittar man systern som har gömt sig någonstans på varje uppslag. Det är ganska svårt att hitta henne vissa gånger.
- Mamma du ska läsa den här, den har du ju inte läst för mig.
- Nä bara en gång innan kanske.
- Den har jättemånga roliga bilder.
Vi läste faktiskt inte så mycket utan tittade mest efter detaljer och letade efter syster. Och jag hittade henne på de flesta sidor och visade min dotter, och hon blev lika glad varje gång vi hittade henne. När vi var klara säger min dotter nöjt
- Mamma det var en bra letning du gjorde.
Återigen inser jag hur viktigt det är med att ge beröm. Minsta lilla beröm kan värma gott såväl från pappa, mamma, dotter eller son.

När pappa sen berättade saga, tjuvlyssnade jag. Han blev beordrad av henne att berätta om en uggla som inte hade någon kompis. Det blev en söt och rolig saga om en uggla, som inte kunde prata för ett tuggummi hade fastnat i hans ena tand. Så när han ringde till doktorn kunde han inte prata, så istället för att säga hallå blev det bara ho ho. Doktorn förstod till slut vad det var som var fel med ugglan och hjälpte honom att ta bort tuggummit med en pincett. Och så blev ugglan och doktorn vänner. Jag tror bestämt att om jag skulle kunna teckna som Sven Nordqvist så hade jag och min sambo blivit ett ypperligt författarpar. Innan hon somnade pratade pappa och storasyster om hur det skulle bli sen när pappa skulle vara hemma med henne och lillebror. Att jag skulle jobba och pappa skulle gå med dom till dagis. Då upplyste hon vänligt om hur det går till när vi ska iväg till dagis.
- Om vi är sena till dagis då tar vi bilen och om vi inte är sena då åker vi vagnen.
Och därmed blev jag avslöjad att vi faktiskt tar bilen även när jag inte har ärenden direkt efter lämningen på dagis......

Lekande lätt

Jag kommer ihåg ett tv-program som hette Lekande Lätt, där barn beskrev olika saker eller företeelser och sedan fick de tävlande gissa vilket ord som barnen menade. Det fanns olika svårighetsgrader, typ tre tror jag. Ganska underhållande faktiskt. I dag hade en episod kunnat passa in där. Min dotter letade efter något och jag frågade vad.
- Jag vill ha den där stämpeln.
- Vilken stämpeln.
- Den som man stämplar med på papper.
- Vad är det på stämpeln, undrade jag.
- Det är inget på stämpeln, man stämplar på papper så, och så visar hon hur hon trycker på pappret.
- Menar du dina stämpelpennor?
- Nej, jag menar den stämpeln jag hade innan.
- Jag kommer inte ihåg vilken stämpel du hade. Hur såg den ut?
- Den såg svart ut. Och om man stämplar så på ett papper, så får man såna taggar.
Då gick det upp för mig.
- Jaha, du menar häftapparaten, det var bra beskrivet, berömde jag henne.

Vi sitter och ritar lite senare. Hon ritar en jättefin gubbe. Det är pappa.
- Å va fin den va, säger jag. Och va glad han ser ut.
- Ja, du kan också rita en sån om du vill.
- Ja det kan jag göra.
- Om du ritar honom så, med luftigt hår så, och med en glad mun, så blir han glad.
- Ja, skrattar jag, det ska jag göra.

För övrigt så kröp lillebror igår. Bara typ ett kryptag, men ändå. Och idag kom några fler kryptag. Snart blir det att stänga grinden upp till trappan, uppflytt av diverse saker på högre nivåer samt förflyttning av toaborste från golvnivå......

Vad vill du bli när du blir stor.....

Lillebror har varit på sitt livs första träningsläger. Han gillade det. Storasyster var hos mormor. Dom övade inför hennes framtid. Sockerkaka och chokladbollar blev första att avhandlas på hennes väg till bagaryrket. Men vid lunchen idag kom ämnet upp igen. Jovisst ville hon fortfarande vara bagare. Och henne kondtri skulle byggas utanför mormors hus. Kusin E skulle bli djurparksskötare. Han kom då på att han kunde på väg till sitt jobb stanna hos kondtrit och köpa kakor till fikat, och sen fortsätta till sitt jobb. Precis när vi tyckte att det var en bra idé hade min dotter ändrat sig. Hon skulle inte bli bagare längre.
- Nej, jag vill inte vara bagare längre. Jag ska bli bondgårdsskötare.
- Ja, det blir ju bra det med. Du hinner ju faktiskt ändra dig flera flera gånger innan du blir stor vad du ska bli.
Och det var nära att jag även sa att jag fortfarande inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Fast det sägs ju att de mest intressanta människorna faktiskt inte vet vad de vill göra med sitt liv, så det kan ju vara en tröst för en 3-åring och en 33-åring.....