Vår lilla kåsbärt

Lillebror har en besatthet. Det är klädnypor. Så fort han ser en måste den förstöras, förintas och demoleras. Han är inte nöjd förrän han har klädnypan i tre delar. Två träbitar och en stålfjäder. Då har han lyckats. Igår råkade han få tag i två stycken och snabbt innan man ens reagerat på att han överhuvudtaget håller i en klädnypa så har han plockat isär den.
- Du är verkligen expert på att plocka isär klädnypor, säger jag till honom.
Storasyster kommer dit och kollar in vad han gör.
- Ja lillebror du är verkligen en kåsbärt på klädnypor, säger hon och tittar på de tre små beståndsdelarna som varit en klädnypa.
- En liten kåsbärt som inte gillar att vi ska ha hela klädnypor, säger hon och springer iväg och fortsätter med vad det nu var hon gjorde.
Ja vår lilla kåsbärt är verkligen bra på det mesta som han inte får vara expert på. Som att flytta stolar hit och dit för att nå upp till diverse prylar som är aja baja, knivstället, kaffekokaren, krukväxterna i fönstret ja det mesta som är på vuxennivå, når numera lillebror utan problem. För nu kan han klättra och flytta stolar. Det är en bra kombination att kunna om man är en nyfiken, ettårig kåsbärt.

Näsblod

Idag har vi haft första riktiga incidenten mellan syster och bror. Innan har det liksom varit några knuffar hit och några bonkar i huvudet dit och en del dragning i håret där och tjuvat nappar och slängt iväg där. Alltså inte så mycket drama inblandat, mest småtjabb. Tills idag.
Vid lunchen får storasyster en riktig fet smäll av lillebror. Han drämmer till henne med sin sked rakt i nyllet, rätt över näsan. Hon ylar som en stucken gris och får näsblod som heter duga. Lillebror fattar först ingenting, men sen går det nog upp för honom att sådär var inge bra å göra, så han börjar stortjuta han med. Näsblodet till trots, gick det bra med näsan, och storasyster kände sig bra igen efter att ha fått tröst och tittat på ett nytt avsnitt med favoriterna Einsteins. Så idag får alltså ses som den första dagen på en antagligen ganska lång period av syskonbråk av den mer medvetna karaktären....

Hörseltröskeln

Jag har blivit mästare på att tåla oljud. Sedan vi fick barn är det som om öronen tål en hel hög decibell fler än innan. Som idag, när jag dammsög med en gråtandes lillebror på armen, samtidigt som storasyster sprang runt och hojtade och tjimmade samtidigt som hon blåste upp en ballong gång på gång och som sen hon släppte så den flög pruttandes iväg.

Och så PANG, ballongen gick sönder med en enorm smäll. Den smätte iväg rakt på storasysters arm, och hon fick ont och började gråta högljutt. Samtidigt blev lillebror jätterädd och börjar illtjuta rätt i örat. Jag böjer mig ned och tröstar. Där sitter jag, med två gråtande barn i varje öra, samtidigt som dammsugaren brusar för fullt bredvid. Men jag känner ändå att det är helt ok. För min hörseltröskel har höjts. Avsevärt.

Fikaplatsen vid källardörren

Vi står på baksidan av huset. Min sambo står och gör i ordning grunden till ett staket som vi ska runt nedgången till källaren. En betongtrappa, där det är ganska höga kanter runt om, och längst ned vid dörren in till källaren är det liksom en liten brunn. Alltså bara en sån vanlig duschbrunn, ingen farlig. Men det är ändå en ganska bra bit från marken ned dit, så vi vill säkra med ett staket så att lilleman inte går och druttar ner. Min dotter hade innan vi gick ut haft ett förslag om vad man egentligen kunde ha den där avgrunden till. Så jag säger till henne när vi står allihop där ute och tittar på när snickarn jobbar

- Ska du berätta för pappa vad du tänkte vi kunde göra här.
- Jo alltså jag tänkte att vi kunde ställa ned ett bord där. Sen kunde vi ta bort brunnen där och lägga ett golv. Så kan jag sitta där med mina kusiner. Och så kan vi liksom sätta ett regnskydd över där. Så blir det mysigt. Så tänkte jag.

Fräckt. Det hade varit lite coolt. Kanske dock inte det mysigaste stället i trädgården att sitta och fika enligt oss. Men hon tyckte nog det. Så vem vet, vårt nästa projekt blir kanske att fixa en liten fikaplats bredvid källardörren, MED regnskydd så att det går att fika i alla väder....

Latpizza

Ikväll skulle vi ha fredagsmys. Vi hade inhandlat lat-pizza. Lat-pizza är deg i vakumförpackning med färdig tomatsås. Det skulle alltså bara vara att ta ut degen, kavla, lägga på tomatsås och tillbehör och voilá, en färdig pizza. Trodde vi i alla fall. Min sambo öppnade pizzaförpackningen, pooof. Han lade ut den på bakbordet och började kavla.
- Men va konstig degen var, den går ju inte att kavla.
Jag går dit.
- Jag får försöka, säger jag efter en stund när han försökt kavla ut den på alla möjliga håll.
Jag tar kaveln och kavlar fram och tillbaka, åt sidan och åt andra sidan. Men inget händer. Den förblir en långsmal korv, som varje gång man kavlar återvänder till sin ursprungliga form. En långsmal korv.
- Va konstigt säger vi båda.
Då kommer min sambo på något.
- Nej va dumma vi är, den var ju redan färdigkavlad. Det skulle ju bara var att ta ut den ur paketet och rulla ut den till en stor pizza.
Detta var numera ett helt omöjligt uppdrag eftersom vi kavlat ihop hela långsmala degen till en oformlig klump som inte hade en enda flik att få tag i för att kunna rulla ut degen till en pizza. Efter mycket pillande och letande så hittade min sambo en liten flik och med mycket möda fick vi ut en långt ifrån pizzaliknande platt deg, men det var nu i alla fall platt, och det var det som var huvudsaken i detta läget. Så vi hade en möjlighet att få på tomatsåsen.
Fast när alla tillbehör var på och osten var lagd som en topping, såg den ändå väldigt mumsig ut. Så mumsig att vår dotter tog fram kameran och helt själv tog ett foto på den.
Och mumsig blev den till slut, vår lat-pizza som blev en trix-och-fix-pizza...

Skumskägg

Ibland har man tur. Som idag, när jag skulle hämta bilen från verkstaden. Åkte från jobbet 35 min innan jag skulle vara där, enligt klockan i bilen. I värsta fall tar det 50 min att åka, med köer och sånt där outhärdligt. I bästa fall tar det 25 min. Jag hoppades på bästa fallet, för jag skulle tanka också. 16.00 skulle jag vara där. Enligt klockan i bilen svänger jag inte på bensinmacken 15.57. 15.58 åker jag därifrån. Det tar faktiskt bara en minut att tanka för 25 kr. 16.01 svänger jag in på verkstaden. Jag kliver in på deras kontor och tittar av en händelse på klockan på väggen. Den visar på 3 minuter i fyra.
Såklart. Såklart har dom ställt klockan i lånebilen några minuter före, för att då hinner antagligen även tidsoptimister som jag i tid...

Det roligaste idag var när barnen badade. Vi hade så mycket skum som det bara gick i badkaret. Storasyster började att doppa i ansiktet i skummet och fick både skägg och mustasch. Jag och lillebror skrattade så vi storknade. Sen gjorde lillebror likadant. Han såg om möjligt ännu roligare ut. Sen var det skägg och mustascher högt och lågt. Så skumskägg är verkligen melodin för att få sig ett riktigt gott skratt på kvällskvisten.

Silverpandan och kråkan

Nu har vår dotter fått pippi på att göra bokstavsurklippsdjur igen. De hon gjorde för ett halvår sedan sitter kvar i köket. Vi hade kommit till bokstaven L, och nu tyckte hon det var dags att fortsätta. Vilket betyder att vårt kök kommer dränkas i bokstavsdjur. M blev mus, N blev nalle, O blev orm, P blev Panda. Sen kom Q.
- Vad ska vi göra på Q mamma?
- Jadu, jag vet inte. Det finns nog inga djur på Q.
- Finns det inte.
- Njae inte vad jag vet.
Tänkte nästan att vi kunde ringa 118 100, dom kan ju svara på allt numera. Men det gjorde vi inte. Istället sa jag
- Du får komma på något själv på Q.
- Ja, nu vet jag vad vi kan göra, svarar hon då.
- Jaha, va bra, vad då? jag blir nyfiken.
- En Qråka.
- Ha ha den var bra. Vi gör en Qråka.
En Qråka blev det, men silvervingar, men eftersom hon ville visa mormor qråkan själv blir det ingen bild på den här. Istället blir det pandan som både dotter och pappa är mycket stolta över. Det är nämligen den ovanliga sorten silverpanda...