Sova majestätiskt

Igår satt jag vid middagsbordet och vi hade avslutat middagen. Jag säger så där i förbigående att jag hade ont i magen. Magsmärtor jag väl känner igen och definierar som menssmärtor. Min dotter hör mitt uttalande och säger
- Har du ont i magen?
- Ja, men det är nog snart bra igen, svarar jag, för hon såg lite orolig ut.
- Jaha, hon går iväg och börjar leka.
Jag går in till henne efter ett tag varpå hon går fram till mig och säger
- Jag vet nog varför du har ont i magen.
En kommentar som jag känner igen från mig själv. Jag brukar säga så till henne när hon har ont i magen strax innan vi ska äta och jag bedömmer att hon nog är hungrig.
- Jasså, varför tror du jag har ont i magen
- Förra vintern då hade du en sån stor bebis i magen, så därför kanske du har ont.
- Jaha, skrattar jag, just det jag hade en stor bebis i magen.
- Ja, och han hette lillebror.
- Och därför har jag ont i magen nu menar du?
- Ja, säger hon och fortsätter leka för nu hade hon ju löst mysteriet.

Lillebror har för övrigt sovit majestätiskt. Han sov själv i vår dubbelsäng med bredd 1,80, medan jag och storasyster sov i hennes lilla säng på 70 x 168 och pappa sov på storasysters hopp-madrass. Där låg lillebror och bredde ut sig med sin 68 cm långa uppenbarelse. Inte så länge visserligen för han vaknade nog efter en halvtimme, antagligen för att han kände sig lite ensam, så då blev jag räddad från trängseln i barnsängen. Men hade någon utifrån betraktat oss den halvtimmen, hade den någon nog undrat hur stor makt en liten bebis kan ha i en familj...

Små vattendroppar

Min dotter fick några pärlarmband av sin kompis i julklapp. Hon sitter hemma vid köksbordet och delar upp dem mellan sig själv och mig och lillebror. Vi får välja färg och så har hon tre små askar som hon lägger dem i. När vi sitter där ringer pappa. Jag svarar och hon vill prata.
- Vilken färg vill du ha på armbandet pappa.
Vi har högtalarknappen på så jag hör att han blir lite förvirrad.
- Får jag ett armband?
- Ja och vilken färg vill du ha, fast du kanske inte ser?
- Näe, jag ser ju inte så bra härifrån
- OK, svarar hon, gul, lila eller orange?
- Jag tar gul.
- Då kan du lägga den i den runda asken. Fast du kanske inte ser den?
- Näe, jag kan ju inte se den.
- OK då lägger jag den där i till dig.
- Va bra.

Senare går vi ner i källaren, hon och jag. Jag ska hämta tvätt som hänger på tork. Där nere brukar hon alltid stänga av och sätta på avfuktaren som vi även använder som tvätt-torkare. När hon trycker på knappen händer inget.
- Varför funkar inte denna?
- Den är full.
- Vaddå full?
- Full med vatten så den måste tömmas innan den kan fungera igen.
- Varför blir det en massa vatten i den här?
My god.....varför lärde man sig inte hur en avfuktare fungerar på högskolan. Eller var det så att jag till och med lärde mig hur en sån fungerar i högstadiet. På naturkunskapen. Vilket var det enda ämnet i högstadiet som jag inte tyckte om. Skit också. Jag får försöka förklara ändå.
- Bra fråga hörrudu....Tvätten är ju lite blöt när vi hänger upp den här. Och när vi då sätter på den apparaten så blåser den ut luft och sen liksom hämtar tillbaka de små små vattendroppar som tvätten har på sig. Det är små små vattendroppar som du och jag inte ser. De dras med i luften och går in i apparaten och samlas i behållaren som finns där i.
Ganska nöjd med mig själv och min förklaring tittar jag nu på min dotter för att se om hon förstått.
- Jaha, säger hon lite tveksamt och tittar på makapären. Blåser den in det här?
- Ja det kan man ju säga, fast det är ju väldigt små vattendroppar som vi inte ser.
Hon funderar en stund och tittar på avfuktaren igen. Sen säger hon
- Då gör den det många många gånger och då blir det vatten där i och så blir den full.
Jag tittar förvånat på henne.
- Jamen precis, du har fattat det här, säger jag och känner mig ganska snopen. Hon verkade faktiskt fatta. Min dotter kommer nog inte sitta och drömma på naturkunskapen. Hon kommer fatta allt med en gång och tycka att det är världens grej med kemi, fysik och naturens lagar. Det har hon INTE fått från mig.....

Hostcentrum

Så är då julhelgerna över och allt kan bli som vanligt igen. Vardagens bestyr är tillbaka och så även dess gestaltning på bloggen. Fast det är klart, alla helger är ju inte över, men det är alltid jul som ter sig mest olik vardagen. Det har varit släkt från olika håll, mat på konstiga tider, fika efter fika efter fika och julklappar flera dagar i rad eftersom alla inte kan träffas på julafton. Men nu är paketen slut och mattiderna kan återigen bli som förut. Ganska skönt ändå när jag tänker efter.

Fast fikandet fortsätter nog över helgerna. Idag skulle vi få besök. Fikabesök och min dotter frågar
- Vad kommer på besök idag?
- Vem som kommer och hälsar på menar du?
- Ja, vad kommer på besök idag?
- Det är ju M & J som kommer hit.
- Då ska jag sitta här och titta i fönstret efter att dom ska komma.
- Fast dom kommer inte förrän om en timme. Så du behöver inte sitta där ännu.
- Men jag vill.
- Fast då får du sitta där ganska länge innan dom kommer.
- Men jag vill sitta länge.
Och hon satt faktiskt länge, med hennes mått mätt. Hon satt där och sjöng "Mössens julafton" gång på gång. Efter en sisådär 5 minuter gav hon upp.
- Äh, det kommer inget besök. Jag går.

Annars är det lite väl lite sömn för oss nu. Lillebror sover extremt dåligt och jag hostar. Kan knappast bli sämre. Så jag fick köpt lite hostmedicin till mig idag. Där läste jag något intressant på föreskrifterna.
"dämpar hostreflexen genom påverkan på hostcentrum i hjärnan utan att påverka hjärnans funktion i övrigt"
För det första visste jag inte att jag hade ett hostcentrum i hjärnan. Låter ju helt extremt. Har man ett centrum för alla olika funktioner alltså. Innebär det att det också finns ett hickcentrum? Eller vad är det som gör att vissa reflexer har blivit förärade med ett centrum. För det andra hoppas jag innerligt att denna medicin inte påverkar hjärnans funktion i övrigt. Fast om jag skulle bli väldigt disträ eller glömma saker kan jag ju kanske hävda att det är mitt hostcentrum som spökar och att det kanske spridit sig på övriga centrum i hjärnan......

Gurka, mandel eller häxa

Idag hade min dotter sin kompis F här. Jag hade varit och hämtat ut mina nya glasögon. 2 par glasögon, som jag nu provade hemma framför spegeln. Min dotter och F satt och ritade. Jag gick fram till deras lilla bord och frågade
- Har ni sett mina nya glasögon tjejer. Är dom fina?
Min dotter och F tittar på mig med konstiga blickar. Jag tror inte de har sett mig i glasögon någon gång. Inte ens min dotter, så jag förstod att de skulle tycka att det såg konstigt ut på mig.
- Vad tycker ni, frågar jag istället.
De funderar lite till sen säger F
- Jag tycker du ser ut som en häxa.
Tack för den tänkte jag.
- Va, tycker du det också frågar jag min dotter och ser lite ledsen ut.
- Nä mamma, det tycker jag inte, säger hon snällt medan hon skrattar gott. Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Som jag har sagt innan så får man ju veta sanningen av barn.
Jag tog på mig de andra paret glasögon. Och frågar dom igen
- Vad tycker ni om dom här då?
Min dotter säger
- Jag tycker du ser ut som en mandel.
Varpå F säger
- Jag tycker du ser ut som en gurka.
Jag skrattar gott och undrar vad som är bäst....gurka, mandel eller häxa....

Ballongdammsugning och mangling

Vi tränade dansa-kring-granen-sånger häromdagen. Vi sjöng Så går vi runt kring en enebärabuske....så göra vi när vi tvättar våra kläder....så göra vi när vi hänger våra kläder ...tidigt en måndagsmorgon, tisdagsmorgon osv.... När vi kom till fredagsmorgon kom jag inte ihåg vad man i sången gjorde med sina kläder.
- Vi hämtar boken mamma.
Vi hämtade sångboken och jag slår upp sången.
- Jaha vi glömde mangla våra kläder, men det gör man ju inte så ofta så vi kan ju sjunga att vi tar på oss våra kläder.
Det gjorde vi. På fredagen tog vi på oss kläder, på lördagen tvättade vi oss och på söndagen gick vi till kyrkan. När vi sjungt färdigt gick jag ut i köket och fortsatte röja lite. Efter en liten stund kommer min dotter ut i köket till mig.
- Mamma vi måste mandla också.
- Jamen jag tänkte att vi struntar i det för vi manglar inte så ofta nuförtiden. Det gjorde dom förr i tiden.
- Men jag VILL mangla.
Vi får gå tillbaka in i vardagsrummet och mangla. Så klart vi måste mangla också om hon nu vill det.

Ikväll skulle vi städa sovrummen. Pappa säger
- Nu går vi upp allihopa.
- Va ska vi göra, frågar vår dotter.
- Vi ska städa, säger pappa.
- Jaha, säger hon uppspelt och springer upp till sitt rum, slänger ut sin matta.
När jag kommer upp med dammsugare och dammtrasa fullkomligt sliter hon ifrån mig dammtrasan och även rengöringsmedlet, men jag säger att jag vill använda regöringen hon får torka med trasan. Med stor energi går hon in i badrummet och blöter trasan sen dammar hon sin bokhylla överallt. Jag säger åt henne att hon kan torka lister.
- Jaaa, svarar hon.
Jag visar och hon torkar för allt vad hon är värd, hon kryper under sängen och torkar lister och in i hörnen. Hon är helt dedikerar. Sen tröttnar hon på att städa. Men så länge det varade var hon verkligen en bra hjälpreda. Jag fortsätter och far runt med dammsugaren. Efter en stund kommer hon efter mig, hon har hämtat en ballong. Den släpper hon över utsuget på dammsugaren, och vips så har hon skaffat sig underhållning. Ballongen flyger högt upp mot taket, den virvlar och dansar runt över dammsugaren. En väldigt rolig lek och allt medan mamma och pappa städar. Nytta förenat med nöje.
För övrigt tycker vår dotter att lillebror ser ut som Barnane i Trazan och Barnane. Inte kanske den mest smickrande liknelsen men en rolig liknelse.

Rak, ned och triangel

Idag var det baddags. Lillebror och storasyster badar ihop. Lillebror får sitt hår tvättat av storasyster. Hon har ingen pardon. Hon häller stora burkar med vatten över hans huvud och vattnet rinner nedför hans ansikte. Men när hon ska till att tvätta sitt hår är det inte samma visa. Då får mamma leka rollekar där kurre ekorre som finns på hennes handduk tvättar hennes hår och så får hon hålla kurres handduk framför ögonen så det absolut inte kommer vatten eller schampoo i ögonen. Så för mig är det en stor bedrift om jag klarar att tvätta hennes hår utan att hon protesterar. Idag lyckades jag. Det blir liksom en mycket roligare avslutning på ett mysigt bad på det sättet.

När min dotter hoppar ur och vi torkar henne säger hon
- Jag har en snippa och den ser ut så här, och så pekar hon.
- Ja så ser den ut, säger jag.
- Hur ser en snopp ut då, frågar pappa.
Hon funderar en liten stund, men bara en liten stund sen säger hon
- Den är rak och ned.
- Hur ser en snippa ut då undrar jag, för att se om hon kan förklara det i ord. Ganska svårt om jag får säga.
- Som en triangel, svarar hon ganska direkt.
Jag och min sambo tittar på varandra för att kolla om nån av oss har lärt henne att man faktiskt ibland brukar rita eller förklara en snippa som en triangel. Men inte. Ingen av oss har lärt henne det. Den ser väl helt enkelt ut som en triangel antar jag.

Skruvmakaren

På födelsedagen fick min dotter en Dora-klocka. Hon gillar den skarpt. Det är en riktig klocka, men nya batterier behövs för att den ska fungera. Idag var mormor här och min dotter springer och hämtar sin nya klocka för att visa mormor.
- ÅÅ har du en klocka. Och är det en riktigt klocka? frågar mormor.
- Ja, svarar hon stolt.
Jag säger att batterierna inte fungerar och att vi får köpa nya för att den ska fungera.
- Kan inte du sätta i nya batterier mamma?
- Nej, det kan inte jag det är bara urmakaren som kan det.
Hon står som ett frågetecken och jag förklarar.
- Urmakaren kallas den som lagar klockor och som kan sätta i batterier i klockorna.
Hon ser fortfarande frågande ut. Så jag fortsätter
- Vi kan åka till urmakaren så sätter han i ett nytt batteri. Vi kan åka till den stora affären du vet, där finns en urmakare.
- Men då vill jag stanna i bilen, säger hon då.
- Vad menar du, undrar jag.
- För jag tycker han är lite rädd.
- Jasså, är du rädd. För vem är du rädd.
- Skruvmakaren.
- Jaha, för skruvmakaren, ja men han är inte farlig, du behöver inte vara rädd.