Lär dig titta noga

Ibland säger man som mamma saker rutinmässigt. Man vet liksom att för att vissa saker ska ske måste man be om det i genomsnitt fyra gånger innan något händer. Ska en tre-åring borsta tänderna säger man
- Går du och borstar tänderna är du snäll.
4 gånger. I bästa fall händer det då. I vanligaste fall får man ta tandborsten till treåringen.
Likadant är det med pyjamaspåklädning, vanlig påklädning, sitta-ned-vid-matbordet, gå-ut, gå-in ja i princip allting man ber om måste upprepas flera gånger.
Så i vanlig ordning säger jag till min dotter, utan att vara speciellt uppmärksam, en första uppmaning
- Kan du ta på dig pyjamasen är du snäll.
Hon säger då
- Men det har jag ju redan gjort.
Jag tittar upp förvånat
- Oj, jaha, jag tittade inte.
- ÅÅÅ men mamma, lär dig att titta noga.
Ja, sannerligen, mammor måste lära sig att titta noga, för i ett av fjortonhundra fall, händer det att ens barn gör som man säger innan man säger det.

Lillebror, en stor bror

- Mamma varför har lillebror blivit så stor.
- Menar du att du tycker han har vuxit mycket och att han inte är en bebis längre.
- Ja.
Vår dotter tittar på lillebror som står och dansar till "Bom bom bom låter stora trumman". Hon tittar på honom med något beundrande i blicken, eller är det förundran, eller kanske till och med vemod? Hon fortsätter
- Han ser nästan ut som en storebror.
- Jasså tycker du det, jag skrattar lite.
- Fast han är ju ändå mindre än dig fortfarande så han är ju din lillebror, säger jag.
Hon skrattar till
- Jaha.
Jag tittar på henne och tänker att det var precis som om hon kunde läsa mina tankar. Vart tog lillebrors bebistid vägen egentligen? Hur fort har tiden gått? När till och med ett barn tycker att tiden gått fort, då måste den gått fort. För vi minns väl alla hur man som liten tyckte att tiden oftast segade sig fram. Så ja, lillebror har blivit stor alldeles för fort, vi har inte hängt med helt enkelt. Och nu står vi här. Lillebror har blivit en stor bror.

Supermysigt

Ibland är det de enklaste utflykterna som är de bästa semesterminnena. Som idag. Hela familjen åker iväg för att vandra in i skogen för att plocka hallon. Röda goda vilda sommarhallon. Vi hittar många. Sen hittar vår dotter en mysig liten häll att fika på. Vi dricker kaffe och mjölk, äter smörgåsar och kex. Och när tanten med bärhinken går förbi och säger
- Vad mysigt ni har här.
tänker jag att du skulle bara veta hur mysigt vi har det!! Alldeles supermysigt som vår dotter skulle sagt.

Sönderhackad frukost

Hört från frukostbordet en annan dag. En dag då allt mamman vill är att själv få äta lite frukost.
- Mamma jag vill ha yoghurt.
- Nej inte bara den yoghurten. Jag vill blanda.
- Mer yoghurt.
- Jag vill ha müsli.
- Nej jag vill ha kuddar.
- OOäääää jag vill ha kuddar, dom är inte slut.
- Då vill inte jag ha någonting.
- Jag vill ha müsli.
- Jag vill ha en smörgås.
- Nej inte det smöret, jag vill ha den skrattande kon.
- Nej jag kan öppna själv.
- Jag vill inte sitta på en grön stol jag vill sitta på en blå stol.
- Kan jag få dricka.
- Men jag vill ha barnjuice.
- Jo det finns visst barnjuice.
- Oäääää jag vill ha barnjuice.
- Jag visste väl att det fanns barnjuice.
- Jag spillde.
- Jag behöver papper.
- Det kom på golvet också.
- Jag är kissenödig. Jättekissenödig. Följ med mig.
- Nu har jag ätit upp.
- Men jag vill inte ha mer.
- Men jag behöver väl inte äta upp hela mackan.
- Nu har jag ätit upp yoghurten. Får jag gå nu.
All denna service medan den andra halvan av mamman försökt mata en kladdig, viftandes och omotiverad-att-äta-lillebror.

Geggamoja

Idag lekte barnen i sandlådan med kusinerna i sommarstugan. De två stora tjejerna sprang till utekranen och vred på den. Sedan fyllde de diverse sandlådekärl med vatten och sprang till sandlådan. Detta såg lillebror. Varpå han härmar deras beteende.
Nu var det så att själva kranen satt ganska högt upp, i alla fall i förhållande till lillebrors längd. Det gjorde att när han sträckte sig upp för att fylla sitt kärl rinner det längs hans arm, på hans solhatt och hela han blir dyblöt. Men han vägrar ge sig. Det lilla kärl han hade fått tag i fick om möjligt någon liten droppe i. När han sedan skulle ta sitt vatten till sanlådan snubblade han flera gånger och när han till slut når sandlådan finns givetvis inte en droppe vatten kvar. Glad ändå häller han i vattnet i sanden. Han kravlar sig ur igen och går bort för att fylla på mer. Tjejerna hjälper förstås till och det blir en liten pöl i sandlådan. Till slut tröttnar lillebror på att langa små droppar till pölen och tar sig ett dopp istället. Han ställer sina små skor i vattnet och böjer sig ned likt en yogainstruktör och doppar händerna. Geggamoja är oemotståndligt. Särskilt om det är ens allra första geggamoja någonsin. Det blir sen en fight att få honom därifrån. Ganska försåeligt. Geggamoja är ändå geggamoja.

Boklåda och tomten

Vi har inhandlat en sandlåda. Men tills idag har den bara varit ihopmonterad utan sand. Det har alltså bara varit en låda ståendes på gräsmattan. Vår dotter har tyckt om att sitta där i alla fall, men istället för att gräva sand har hon ju fått hitta på något annat, och då har hon tagit med sig böcker ut som hon suttit och läst i lådan. Ser faktiskt riktigt mysigt ut.

Idag kom farmor och farfar hit.
- Titta farmor vad vi har.
- Å har ni fått en sandlåda.
- Nä det är ingen sandlåda. Det är en boklåda.
Farmor blev väl lite förvånad till en början, men när vi förklarat avsaknaden av sanden klarnade det och vi alla tyckte att boklåda var ett utomordentligt bra ord.

Fatta att vi blev förvånade idag, när tomten knackade på dörren. Vår dotter skulle prompt leta fram tomtekläderna, luva, klänning, tofflor, hela allt. Sen kom hon och knackade på köksdörren. Så idag den 15 juli har vi ätit middag med tomten. Det tyckte vi var höjdpunkten på dagen.

Prinsesskalas

På hemväg från sommarstugan är det inte lätt att hålla sig vaken om man är tre år, eller förresten det är svårt oavsett ålder. Vår treåring sov alltså en tupplur efter lunchen och det innebar att det blev svårare att somna på kvällen, vanlig tid.

Så efter några försök fick hon komma ner och sitta en stund i soffan. Vi läste en bok till, sen fick hon ligga i mitt knä medan vi tittade på kronprinsessans födelsedagskalas. Jag fick förklara hela kungafamiljens existens plus vilka de olika personerna va för henne och hon lyssnade med stora öron. Jag fick också förklara att det var prinsessans födelsedag och att det var därför alla människorna var där.

- Mamma, alltså är detta hennes kalas?
- Ja, det är det, dom har bjudit in några som sjunger och så.
Hon tänker så det knakar.
- Men så gjorde vi inte på mitt kalas.
- Nä, jag skrattar till, så gjorde vi inte på ditt kalas.
- Nä, och jag satt inte så där som dom gör heller.
- Nä, det hade ju varit lite tråkigt.
- Ja.
Tystnad ett tag.
- Mamma, jag kommer ju aldrig bli prinsessa.
- Nä, för det är ju dom som är där som är prinsessor i Sverige.
- Ja, och du kommer ju aldrig heller bli prinsessa.
- Nä, precis.
- Jag vill ju ha knatteknat på mitt kalas.
- Ja, det blir ju mycket bättre än ett sånt kalas.
- Ja det blir det.

Hon somnade inte i mitt knä utan efter lite gnäll och gnissel fick hon ligga i sin säng och läsa Bamsetidning. Då somnade hon efter en stund. Vår lilla prinsessa.