Spiderman-fjäril

Idag kom det paket igen. Det har verkligen varit paket och klappar var och varannan dag hela december lång. Så blir det när det är födelsedag och jul hos olika släkter. Men idag var det grannen som kom över. Varsitt paket till barnen. Storasyster fick rosa siden handskar som nådde ändå upp till armbågen, samt en glittrig mask. Lillebror fick en fräck slips med spiderman på. Storasyster ville prova med en gång, det ville lillebror med. Fast inte slipsen utan dom rosa handskarna.
- Dom dom dom ....uhhhaääääää, dom dom dom
bölade han och pekade på dom rosa handskarna.
- Oj hade jag vetat det hade jag köpt ett par till, sa grannen lite förvånat.
Vi stod och pratade en stund och jag nämnde att jag letade efter älv-vingar som skulle vara snyggt till handskarna och ögonmasken. Min granne sa då att hennes dotter som jobbar på affär, kunde nog fixa ett par vingar, och hon skulle dit idag, så hon lovade att komma förbi om hon hittade några.

Vid middagstid knackar hon på dörren och levererar ett par vingar med tillhörande magiskt spö. Hon frågar lite försiktigt
- Men hur går det nu när det bara blir ett par vingar?
- Jadu säger jag, det vet jag nog inte.
- Men jag ska till min dotter i affären igen och lämna ett par nycklar jag glömde ge henne, så vill du att jag tittar om dom har ett par till.
- Tja, jag funderar ett tag, jo gör det om du kan och har möjlighet säger jag.
Det är nog inte fel att ha två par, dels för lillebrors skull men även när kompisar kommer på besök.
Efter en stund kommer hon igen. Jo visst hade dom haft ett sista par med vingar. Vi öppnar dom. Och vi hade nu två lyckliga fjärilar flygandes i huset. Bara för att rosaglittrande vingar hänger på tjejavdelningen, betyder det inte att tuffa spiderman-killar kan springa omkring med lätta steg i dom.....

Tänna tänna täääännnnnaaaaaa

Vi ska sätta oss till bords och äta middag hos mormor och morfar.
Jag sätter lillebror i hans stol. Direkt säger han
- Momo momo tänna.
Efter några dagar hos mormor har hon lärt sig hur det ska vara när man äter middag med lillebror. Det ska vara tända ljus. Flera stycken helst.
- Ja vi ska tända ljus, svarar mormor.
Men hon är inte snabb nog. För hon går först och hämtar potatisen för att sätta på bordet. Då viker sig lillebror dubbelt, lägger sig över sin fortfarande tomma tallrik, drar ner ögonbrynen så han ser riktigt arg ut och skriker med en röst som kommer ända från tårna
- TÄÄÄÄÄÄÄÄÄNNNNNNNNNAAAAAAAAAAAAAAAAA
Mormor springer och hämtar tändstickorna
- Ja ja ja vi ska tända.
Lillebror pekar först på tomten med värmeljuset
- Tänna uuus
- Ja vi tänder det här ljuset, säger mormor och tänder tomteljuset
- Dä dä dä
Nu pekar lillebror på de fyra stearinljusen.
- Så tänder vi det här, och det här, och det här och det här, säger mormor och tänder fyra ljus med samma tändsticka.
- Båsa båsa
- Här får du blåsa, och mormor sträcker fram tändstickan så lillebror kan blåsa ut.
- Tåd tåd tåd, säger lillebror
Mormor har även fått lära sig att man från röken när man blåsit ut en tändsticka ska låtsas ta en tråd och vira runt tändstickan. Det är ett trick som jag gör. Jag tar en tråd och virar runt tändstickan för att sedan dra till och tändstickan går av på mitten. Lillebror tror att alla kan tricket.
- Jag försöker ta en tråd och göra så men jag kan ju inte det, men jag har fått ta en tråd ändå, säger mormor, för det säger lillebror att man ska göra.
Så söker lillebror med sin blick över rummet. Det är något som saknas. Just det ja. Ett värmeljus saknas. Han pekar på byrån.
- Tänna tänna.
- Ja vi får ju absolut inte glömma det här ljuset säger mormor
Hon tänder sista ljuslyktan och lillebror blir nöjd.
Nu kan vi börja äta.

Lillebrors chokladsmakande

Hej alla monsterdiggare, det är lillebror här. Jag älskar choklad. När jag äter choklad, då är det verkligen på riktigt. Jag smakar liksom med flera sinnen samtidigt. Jag äter med munnen, men får choklad även under näsan så jag kan lukta hur gott choklad verkligen luktar. Och så känner jag på chokladen. Den blir så där härligt kladdig när jag har haft den i handen länge. Jag tycker alla borde äta choklad som jag gör. Livet blir så mycket roligare då. För choklad är värt att smakas på, med fler sinnen än bara själva smaken!

Vit jul är bäst

Så när julen är över är huset nu tomt på barn. Dom är hos "momo" och "moffa". Känns öde och det är det som är så konstigt. Att när vi längtar efter lugn och ro, blir det som en klump i magen när det väl är det.

Slutsatsen av hela julen blev följande
* Lillebror hade nöjt sig med tre värmeljusstakar med tillhörande värmeljus i julklapp. Det var ändå det han spenderade mest lektid med. Farmors glasvärmeljusstakar och hos mormor var det glastomten med värmeljushållare.
* Att Lillebrors leksaker var väldigt intressant för storasyster var ju då en liten tröst. Att köra flexitrack och stå vid verktygslådan var hur kul som helst.
* En vit jul är ändå bäst. Vi åkte pulka så det ven om öronen hela julaftonsförmiddag. Inga julklappar i världen slår det!
* Kanske att lillebror fått lite för mycket julmust, när han sveper hela mjölkglaset så fort att hälften rinner in i näsan, bara för att sen kunna få "ulmust".
* Mitt bästa julklappsköp var ett minibiljardbord till oss själva. Superkul.
* Storasyster har verkligen en passion för pepparkakor. Efter två clementinklyftor: "Mamma, nu är jag mätt på frukt, men jag är inte mätt på pepparkakor"
* Till sist är det inget som är så underbart som att ha barn när det är jul. Dom uppskattar liksom varenda sekund av julen. Och det har vi i år också gjort.

En bit pepparkaksdeg

  Idag var det pepparkaksbak. Hela familjen ställde upp. Pappa och mamma kavlade och kavlade. Storasyster tryckte ut pepparkakor i mängder. Det enda lillebror gjorde var att antingen stå och ropa
- Bit bit biiiiiit
vilket betyder "får jag smaka en bit"
Funkade inte det, lade han huvudet på sne, sträckte fram dom små händerna och viskade
- biit biit
Då funkade det. Han fick en bit pepparkaksdeg.
Men efter ett tag märkte han att det var lättare att helt enkelt ta bitar själv och till slut fick vi sätta rekordfart på pepparkaksbaket så att degen snabbt försvann.

Annars var dagens bedrift när vår dotter lyckades få på sig sin kofta både på rätt håll och på avigsidan. En ganska omöjlig uppgift som hon galant fixade helt utan vetskap.

Pärlhalsband

En av sakerna som är bra med att ha en storasyster är att när hon inte är hemma, kan man prova alla hennes halsband och armband hon pärlat. Det som inte är bra är att prova dom när hon är hemma, för då blir det i bland bråk om dom, och pärlhalsband är inte så praktiska att ha dragkamp med, eftersom dom oftast går sönder och så rullar pärlorna ut över hela golvet. Då brukar hon bli ganska arg. Fast pärlhalsband går att laga, det är tur för mig, brukar mamma säga.

Pepparkaka på papptallrik

I morse väckte vi födelsedagsbarnet 05:45, allt för att hon inte skulle hinna vakna innan vi hann och sjunga "Ja må hon leva". Detta eftersom hon de senaste dagarna behagat vakna 05:30, så ville vi vara på den säkra sidan. Vilket även medförde att lillebror yrvaket stod och betraktade oss förundrad och trött eftersom han brukar sova till kl 7... Men det tog inte lång tid förrän han var med på vad som hände.

Vår dotter fick ett gigantiskt paket, ett dockhus. Det är alltid något speciellt med paket som nästan är större än en själv. Vi trodde lillebror skulle bli avundsjuk på paketen. Fast lillebror var bara intresserad av mackan och pepparkakorna som låg på en papperstallrik. Han drog åt sig papperstallriken med tillbehör och satte den i knät. Storasyster tyckte ju att det var hennes eftersom det faktiskt var hon som fyllde år och tog tillbaka tallriken. Då bröt lillebror ihop. Ett ilande vrål gick genom morgontimmen. Vi försökte med alla knep, ge mackan, ge pepparkaka, men det var hela uppsättningen han var ute efter med tallrik och allt. Snäll som storasyster är ficka han till slut ha tallriken och så fick han en bit pepparkaka på den. Han tystnade och såg nöjd ut. Äta pepparkaka i sängen, på papptallrik, det var hans melodi.
- Peckatepaka, peckatepaka sa han och mumsade allt vad han orkade.