Pelle Plutt gick hem

Jag har lånat boken Pelle Plutt på biblioteket till min dotter. En favoritbok sen jag var liten. Den har ramsor, men inte dom där gulliga små barnramsorna utan lite mer under bältet ramsor, fast på barnvis om ni fattar vad jag menar. Typ "Jan Banan satt i en gran, granen börja vicka, Jan fick en flicka, flickan hette Mia, Jan blev kär och fria". Vissa ramsor gick dock inte genom censuren, men eftersom en 3-åring inte riktigt har lärt sig ännu relationen mellan hur mycket man läser på en sida och hur många stycken och bokstäver det finns, så går det ju väldigt bra att censurera. Men det som gick igenom censuren, gick hem. Riktigt hem.
Som första gången jag sjöng följade text för henne, då skrattade hon så att hon nästan fick hicka.
"Bjällerklang, bjällerklang, cykla bak o fram, i ett hörn, där stod en björn och måla rumpan grön"
Eller nästa ramsa, som fort kopierades och blev en klockren favorit
"Titta upp, Titta ner, Gapa, du ser ut som en apa"
Det är konstigt. Att det kan vara så oerhört lätt att roa en 3-åring, men även så ofantligt lätt att få dem på trotshumör. Som i morse, när ingenting var rätt. Vi tog inte rätt vagn, vi tog inte rätt väg, hon fick inte köra rätt sträcka med vagnen, hon ville köra vagnen, hon ville absolut inte köra vagnen, hon ville sitta, hon ville stå på ståbrädan, hon ville absolut varken stå eller sitta eller gå. Whatever, tänkte jag och bara stod en lååååång stund stilla på trottoaren utanför vårt hus och funderade på hur man skulle tackla en sån här situation. Vi hade kommit 3 meter på 15 minuter. Fast till slut var det nog det man skulle göra. Stå tyst och stilla. Länge. För sen lättade det. Hon följde med, först körandes vagnen och sen ståendes. Fast kanske ändå att jag ska köpa "Trotsboken".

Ytterligare Pelle Plutt stories. Jag lärde min dotter att räkna till tidning och tiger. De stod i Pelle plutt-boken. När vi gått igenom dom ville min dotter ha flera sådana räkneramsor. Jag kunde inga flera.
- Men jag kan nog nån mer, sa hon.
- Jaha, va bra då kan du lära mig.
- Jag kan räkna till ambulans. Ettambulans, tvåambulans, treambulans, fyra ambulanser. Det gick ju bra, sa hon stolt.
- Ja det gjorde det ju. Nu kan jag ju också räkna till ambulans, svarade jag.